jag är ett fysiologiskt experiment

läser i GP att det är synd om alla bilägare som blir syndabockar och måltavlor när miljönissarna i stan vill kasta sten. stackare. att hävda att bilar någon gång i framtiden kommer att bli miljövänliga är inte att berättiga byggandet av nya parkeringsplatser i stan. förstår fortfarande inte poängen med att ha bil när man bor i centrum eller varför man ska envisas med att ta bilen ända in till stan om man nu slagit ner sina bopålar i någon avkrok.
göm eländet. gärna under jorden och utanför stadsportarna.visst behövs bilar, men inte överallt. så det så.

igår när jag köpt en födelsedagspresent till svärmor halkade och trillade jag och tappade den fina ittalavasen. så kan det gå. jag kunde bara skratta för mig själv där jag satt på en bänk med en kartong som skramlade av vackert blå glasskärvor. ner i soprummet innan den ens hunnit ta omvägen om vardagsrummet. så ner på stan igen för att köpa en ny, bland stressade arga, högröda och svettiga föräldrar med spenderbyxorna på. ännu en anledning att inte skaffa barn; den eviga julhetskarusellen sätter aldrig igång. man kan inte försvara sig; hur förklarar man för en sexåring att det är BRA att inte få allt man vill ha?

har under förmiddagen sammanställt en lång, argumenterande uppsats om lagar gällande homoäktenskap. förarbetet ledde till riktigt skrämmande sidor där nattsvart kristen höger jämställde homosexualitet med perversion och pedofili. ett av motargumenten var att om bögar och lesbiska tilläts ingå äktenskap skulle alla skolor i USA tvingas lära ut att homosexuella inte var sämre människor än andra. hemska tanke.

för femhundrade gången lyssnar jag på fleet foxes, tittar på det flortunna snötäcket utanför djungeltrummanfönstret och funderar på att gå hem och sätta på mig två par strumpor till.

one or the other

jag kommer ihåg en backstreet boyskonsert på nittiotalet. jag spottade på fingrarna och gned dem mot mina mascaraovana ögonfransar för man skulle ju ha gråtit. man skulle vara hes efter allt skrikande och helst ha svimmat. jag satt där på min plaststol och låtsades. tyckte väl kanske att nick var snygg men inte så mycket mer än så.

ungefär så känner jag för det mesta idag. jag orkar inte ha åsikter om ullared på tv, orkar inte förfasas eller tänka någonting alls om någonting. jag är bara glad åt min burk lyxsalami i kylen. den kostade hundra kronor men det får jens aldrig veta.

miercoles

hopphopp över vattenpölar, tygskorna genomblöta efter fem minuter utomhus i ett göteborg som hukar under tunga moln. går förbi jobbet; en liten oas av nybryggt kaffe och chokladbollar mitt i julshoppingshorderna. läser gamla blogginlägg, blir nostalgisk och känner mig gammal men ung.
samvetet förbjuder fler mad men-avsnitt men polära sidokedjor och kemi är så fruktansvärt meningslöst. vill bara krypa ner i sängen, hitta min man någonstans bland täckena och pussa honom fransig.

jag ser fram emot vår nedbantade familjeversion av julen. utbyte av kramar och paket framför öppen eld. en skinka om någon orkat griljera den.

sju kapitel organisk kemi. GO GO GO!

rapid eye movement

drömde just en alldeles för verklighetstrogen dröm om att jag hade en stor, stor fest i någon slags gigantisk villa jag hyrt.
första delarna av festen gick utmärkt även om jag misstänkte att jag var ganska full utan att förstå det själv och jag lyckades tappa bort en gul och en blå present hela tiden.

efter midnatt skulle jag hålla ett tacktal där jag kom av mig hela tiden. en av mina nära vänner som satt på golvet framför mig avbröt mig och i min frustration fräste jag åt henne och sa otroligt elaka saker som fick henne att storma därifrån. jag tillbringade vad som kändes som timmar med att leta efter henne och försöka förklara mig. runt om mig spårade festen ur mer och mer. nakna, okända män sprang omkring på gräsmattan utanför med bordsdukar och sänglinne de fått tag i. de började jaga mig runt huset när jag försökte hindra dem från att gå in och sätta sig i bastun svepta i spetsduk. jag fick tag i en annan av mina bekanta som sa att min sårade vän mumlat att jag inte fattade vad jag satt igång och att jag nog skulle få ångra mig. jag ringde upp henne och hon skrattade bara och slängde på luren.

plötsligt stod ett stort gäng städare på trappan och sa att festen var slut. när jag skrek ut i en megafon att klockan var två och att alla skulle gå hem spred sig någon slags panik och ett helt gäng festdeltagare rusade rakt nerför en brant backe. jag såg dem landa på varandra där nedanför och hoppades att ingen brutit nacken. städarcheftanten hade permanentat hår och sextiotalsglasögon och rynkade på näsan åt nerkräkta mattor och ostskalkar överallt. hon sa att hon aldrig sett något värre.

jag gick ut i trädgården där alla festdeltagare vallats bortanför något slags kravallstaket. jag såg min väns bakhuvud försvinna i folkhavet och visste på något sätt att hennes hämnd skulle vara fruktansvärd. sen vaknade jag.

nutid

jag fattar inte. om man skaffar en hund som man tänker ha ett decennium eller så.. hur kan man välja en pudel?

jag fattar inte. vad fan är paradise hotel? jag har levt utan tv jättelänge och har inte koll men hur lågt ska vi sjunka?

jag fattar inte. vem köper dan browns nya bok?

jag fattar inte.

abolishing or preserving the monarchy. för tillfället kan jag inte komma på ett ämne som intresserar mig mindre och essän är redan en vecka sen. jag finner nervsignaler, organisk kemi och osmos exakt lika ointressant och grått som himlen utanför fönstret. ögonen svider konstant och jag tappar hoppet om världen ungefär en gång om dagen.
det stör mig att inte ha tid till saker. jag vill kunna prioritera mina människor men måste i stället stå och vara trevlig mot andras. så fort jag kommer hem ligger alla måsten och pockar i bakhuvudet. tröttheten är höstens frukt. som mosiga äpplen i fuktigt gräs, ungefär. jag vill inte plugga mer. jag vill jobba och tjäna en massa pengar och åka till argentina när m och f är där.

i stället får jag leende skriva under en böteslapp på 1200 kronor för att jag inte orkade gå femhundra meter. lite surt att inse att jag hade tjänat på att stanna hemma från jobbet. och så ligger den där lappen på köksbordet och hånar mig för att jag verkligen inte har någon aning om vad jag egentligen vill göra.

memory lane

fem personer i en säng. hinkvis med popcorn, te med mjölk och en förkärlek för halv- och helusla actionfilmer.

i ettan skriver jag lyckligt i min skoldagbok att jag fått vara uppe till halv ett på natten för att se klart ”häng dem högt” med clint eastwood. jag ritar en cowboy med ett rep runt halsen. pang pang. en stor del av min barndom utgjordes av fantomen, agent x9 och arnold schwarzenegger. kanske är det därför jag fortfarande älskar filmer som eraser.

jag lärde mig kanske aldrig spela något instrument men jag vet precis hur man knyter en handduk runt halsen så att det liknar en superhjältemantel och jag vet hur man räddar småbröder i nöd från den blodtörstiga snabeldraken. det tackar jag för.

internät

surfar runt på måfå. läser bloggar, krönikor och dagböcker online. som vanligt är jag ambivalent inför den mängd information som finns till hands. mängder av människor som skriver bra och intressant, om än likartat, och dunkar varandras virtuella ryggar till höger och vänster och så finns alla som insett hur man tjänar pengar på att lämna ut sig själv. metrobloggen betalar sina skribenter och en knappt tjugoårig flicka lägger ut nakenbilder på sig själv och sina silikonbröst. hon suger på en buttplug och skriver på svenska men har ”läsare” från hela världen. dylikt har förstås alltid funnits, om än i andra former.

hamnar på hannaojohn som tydligen nominerats till årets mest originella blogg på någon slags blog awards. vari det originella med shoppingluncher och taniga människor iklädda shorts som fotograferar sig själva i motljus får någon annan klura ut.
läser även marcus birros blogg om alla med- och motgångar i livet med jonna och det efterlängtade barnet. roligast är nästan kommentarerna; gunilla, östgötskan, bodil, christina och margaretha är alla stormförtjusta och verkar känna sig nästan kusligt träffade av det han skriver. är marcus egentligen en 50+-årig dam i förklädnad eller är det så att de medelålders damerna är de enda som kan stå för att de torkar bort en tår i smyg när de läser schillerskas huspoets texter?

sov hemma hos mina föräldrar i natt. regressionen till tonåring sker med en gång när jag kliver in genom dörren. jag vill krypa upp i den slitna, grå soffan i vardagsrummet med en stor kopp te med mjölk och läsa typ twilight och vänta på att en mörk främling med vampyrtänder ska titta in genom mitt sovrumsfönster. jag behöver i och för sig bara snöra på mig joggingskorna och linka hem till vasastan för att hitta min mörka kavaljer (minus vampyrtänderna), men vi dricker drinkar och spelar tv-spel i stället för att promenera omkring på kyrkogårdar nattetid. sen letar vi kamin och pratar med sotare och spacklar och spacklar och spacklar och ibland känns det som att det aldrig blir färdigt och ibland känns det som om jag bara vill kasta ut alla saker genom fönstret och flytta till säg wien och ha på mig basker och röka cigarr. det är något jag får jobba med, det där. puss.

måndag hela veckan

vissa veckor vill sig ingenting. jag vaknade i onsdags med en dålig känsla i magen och den ville inte riktigt försvinna trots trevligt mañanaumgänge på kvällen och ett nytt jobb där jag får leka fram fina mönster i latteskum hela dagarna. lagom mycket jag-vill-inte-bli-vuxen-och-tvingas-jobba-hela-tiden-ångest blandat med en känsla av att den blaskiga svenska vintern snart är här.

jag tänker att det är bra att jag är nästan motsatsen till anna anka. jag lever hellre idag än imorgon och är hellre mätt än mager. men vissa dagar är alla kläder fula och man kan inte låta bli att vara missnöjd med precis allt man ser i spegeln. och jag blir förbannad på världen som har bestämt att man inte får se ut på ett visst sätt, att icke-rumpa är finare än rumpa. att småflickor i venezuela ska sättas i beauty queen school när de är fyra år och lära sig vicka på rumpan, puta med läpparna och vara behagliga, eleganta små damer. att trettonåriga pojkar i argentina sjasas iväg till bordellen av välmenande pappor eller storebröder för att” få det överstökat” och lära sig hur en kvinna ska tas. att människor som den där ankan och hennes obehaglige man får skaffa barn och förmedla en livssyn så bedagad att klockorna stannar till dem.

hmm

frågan är vilket skivomslag som är fulast; kelly clarksons gnistrande diamanttårdroppe eller mariah careys plastutomjordingskropp?